Nu har Trekampen gått av stapeln och vi som var med, var alla mycket nöjda. Det var Vallhundsringen som stod som värd och de hade verkligen gjort sitt yttersta för att vi skulle få en trevlig dag. Det skulle vara sju ekipage från varje klubb, men Bohuslän-Dal hade fått ett förhinder, så Hans Nilsson därifrån fick gå två gånger med sin hund.
Domaren Fredric Borghede förklarade med benägen hjälp av Kent Rydin vad det förväntades av oss. Varje ekipage skulle först gå en modifierad IK1 – bana, med hämt, fösning, drivning, ränna och en slalombana mellan ett antal käppar för att slutligen samla fåren vid hämtpinnen igen. De som var osäkra på att den unga hunden kunde hämta på 150 meter fick gärna gå framåt för att vara närmare hunden vid upptaget, men då halverades hämtpoängen minst. Vi var några ekipage som valde den utvägen, vilket visade sej fungera utmärkt. Vallhundsringen började, sedan kom vi och sist Bohuslän-Dal, alltså vi fick starta var tredje gång. Varje flock fick vara med två gånger för att sedan bytas ut.
Allt gick förvånansvärt bra. Alla hundar skötte sej så till vida att ingen gjorde några utfall eller bet, ett par hundar tappade djuren men nästan alla gick i mål och flera suveränt bra. Fåren var alldeles lagom hanterliga, satte hundarna på prov men var inte överdrivet springiga om bara hunden var lugn.
Regnet hängde i luften men det var uppehåll i stort sett under hela tävlingen. Efter den första individuella tävlingen blev det lite paus då vi kunda grilla lite och blev bjudna på kaffe och dopp. Solweig och Gunwor hade dessutom bakat äppelkaka och lagat vaniljsås, så vi sjuhäradsvallare fick en extra energikick i pausen.
På eftermiddagen var det en lagtävling där varje ekipage skulle ta hand om ett moment var. En skulle hämta, nästa fösa, sedan drivning och ränna, sedan drivning runt ett föremål, nästa skulle gå slalom med fåren och sista ekipaget skulle dela fåren vid hämtpinnen. Vi fick själva inom klubben avgöra vem som skulle göra vad. Om fåren var någorlunda delbara visste vi ju inte eftersom det momentet inte var med i första tävlingen. Tävlingen gick på tid och om man misslyckades inom en viss tid la domaren på tre? minuter och nästa fick ta vid.
Resultatet blev att Bohuslän-Dal vann båda tävlingarna. Vi blev tvåa på den individuella tävlingen och sist i lagtävlingen. I lagtävlingen var det mycket jämnt mellan Bohuslän och Vallhundsringen.
Nästa år är det vår klubb som arrangerar tävlingen och vi känner oss redan peppade att göra en riktigt bra och rolig tävling då också, då vi känner att vi som inte kommit så långt i tävlandet behöver något som stärker oss och dessutom är denna ett suveränt sätt att hälsa nykomna medleammar välkomna i klubben. På tävlingsdagen var det roligt att träffa deltagarna från de andra klubbarna och lära känna dem som inte brukar tävla så mycket, men framför allt har vi blivit ett härligt gäng som gärna träffas och tränar tillsammans.
Jag som dessutom är relativt ny i klubben har tack vare dessa träningstillfällen lärt känna väldigt många. Att Gunwor sedan ställde upp och hjälpte oss i träningshagen i somras var också guld värt.
Vid tangenterna
Britta Weiler
